Mat

Kan bara inte hålla mig längre

Jag vill skriva om mat. Jag vill skriva om mitt jobb. Jag vill skriva om mina resor. Helt enkelt vill jag på något sätt dela med mig av den glädjen jag finner i min vardag. För jag är väldigt nöjd med min vardag, min familj, flickvän och allt. MEN. Jag har alltid haft problem med att väga för mycket. Ibland 5 kg ibland upp till 20 kg. Nu ligger jag väl nån stans i mitten. 
 
Pågrund av detta har jag nu börjat brinna av när jag läser om en positiv inställning till fetma och att vara tjock. Till det som kallas för kroppspositivitet. Att vara positiv till sin kropp är för mig inte samma sak som att vara positiv till att vara för stor. Jag känner mig bekväm med att skriva detta då jag tillhör den störredelen av befolkningen. (just nu, jag kämpar för att bli av med överflödigt fett)
Innan jag börjar vill jag säga att många som skriver positivt om detta hävdar att alla är olika. Det är vi. Absolut. Men vi är inte så olika att en av natur har anorexia och en annan fetma. Vissa har breda höfter andra smala, vissa är långa vissa är korta. Stor bröst litet bröd. Men inget har en naturligt lager av överflödigt ister utsmetat under huden.
 
Det finns många bra saker i att vara positiv till sin kropp. Självklart. Vill såklart även säga att om man vill vara stor, lite eller mycket så är det såklart upp till var och en och det är helt ok.
Jag blir irriterad på när man försöker föra över den här typen av ideér på andra. Det är verkligen vad jag kallar för dåligt inflytande.
Vad händer när ens kropp är såpass stor att det blir för jobbigt att gå till mataffären, för jobbigt för att gå upp för trapporna eller att spela fotboll med ens barn. Det behöver inte ens vara för jobbigt utan bara att det är såpass jobbigt att man är anfådd efter något av dessa aktiviteter. Det är problem i vardagslivet och sen har vi ju de större problemen. Hjärtproblem, diabetes, leverproblem, njurproblem, ja listan går att göra jättelång. 
 
Jag skriver här på blogg.se. En av de som får mest likes och mest läsare är en viss Lady Dhamer. Jag gick in och läste på hennes blogg och instagram och där började allt.
Hon skriver om att det är bra att vara tjock, äta bullar till lunch är ok. Hon uppmanar andra att vara med positivt intställda till att vara och/eller bli tjock. 
Allt detta är för mig en total idioti. 
SJÄLVKLART ska man inte reta eller mobba någon för att den personen är tjock. Jag kommer själv från en familj där de flesta är storväxta. 
Men att uppmana till det är helt sjukt. När sen en person med så stor social plattform börjar sprida positivitet kring fetma tycker jag precis som Hugo Rosas att man begår tjänstefel. När man har så många som lyssnar och läser på vad man säger/skriver borde det inte vara ok att rekomendera saker som är direkt farliga.
Precis samma skulle gälla om något som var anorektisk gick ut och sa att man ska vara mer positiv till anorexia. FEL. 
 
Vi måste lära samhället, inte bara våra barn utan alla att äta hälsosamt. Oavsett dieter och sånt är de föesta överens om att frukt, grönt och mat utan tillsatser och onödigheter är hälsosamt. Bort med socker, halvfabrikat, palmolja, transfett. 
När Lady D skrev ett inlägg om att hon tycker det är ok att man äter bullar och pucko till lunch läste jag så många fina kommentarer om att hon behövs, heja heja osv. Men bullar och pucko är inte bra för oss. 
Klart man kan unna sig det om man vill men vi kan inte gå ut och säga att det är bra! 
Hashtags som #uppmuntrafetma där överviktiga lägger upp bilder på när de frossar blir för mig helt galet. 
 
Det är många idag som tränar hårt och som försöker leva hälsosamt. Sen har vi även väldigt många som ser upp till supermodeller som är sjukt smala och det tycker jag är lika fel. Jag vill inte höra om unga tjejer/killar som springer hem och kräks för de vill se ut som Olga Sherer precis som jag inte vill höra om unga tjejer/killar som springer hem och frossar chips, pucko och bullar för de vill se ut som Lady D. 
Jag tycker i stort sett man borde förbjuda både för smala modeller men även för stora. Våra ideal borde inte vara någon extrem, vi borde vara i mitten. Tyvärr har mitten flyttats mot den överviktiga sidan eftersom vi får i oss så otroligt mycket dålig mat genom snabbtmat, halvfabrikat. Industrin har sakta med säker börjat förstöra oss. Vi måste kämpa tillbaka. 
 
Nu har jag just kommit tillbaka till mitt hotelrum. Jag är i Luleå och jobbar över helgen. Hade tänkt att skriva ett härligt inlägg med fina bilder här från norr men det får vänta. 
Jag har just varit och tränat. Jag är så nöjd och glad över att jag kommit igång. Jag är långt ifrån mitt mål men jag har redan gått ner 6 kg på 5 veckor. Det känns bra. Jag har världens bästa PT, Jenny som puchar mig stenhård.
 
Jag vet vad som krävs att behöva kriga bort alla dessa extra kilon därför vill jag verkligen att vi slutar vara så positiva till något som är så farligt för oss.
Gör vad ni vill, se ut hur ni vill men dra inte nån annan med er ner i nåt träsk.  
Det var allt för mig idag, 
 
Ciao ciao
2
Johan

Tack! Tack för en enormt bra text, tack!

Hampus

Bra skrivet!