En upplevelse !

 

Stone Town är en väldigt spännande stad. Helt kaotiskt med små små gränder som slingrar sig som labyrinter. Samtidigt känns det lugnt, tryggt och säkert. 

Lokalbefolkningen har insett att hela staden ja nästan hela ön livnär sig på turisterna vilket skulle upphöra om det begicks massa småbrott som rån, bråk osv. 

 

Vi bokade en guide som skulle promenera runt med oss och berätta om Stone Town. Det var verkligen värt det. Det finns så sjukt mycket att berätta och se här.

Zanzibar och Stone Town speciellt har ju sedan länge varit en central handelsplats från öst. Inte minst under slavhandeln. Det började med Portugiserna som kom och började handla med slavar, både import och export. Efteråt kom araberna och jagade bort portugiserna och då började slavhandeln mer mot arabvärlden, Indien, Kina osv. Vi besökte ett av forten där slavarna höll till fångatagna. Helt sjukt hur det har varit. 75 personer låg i ett rum som är mindre än många sovrum idag. Dessutom utan toalett och bara ett litet litet fönster. Många dog av syrebrist, infektioner, malaria…

Det som däremot var imponerade att höra är hur de idag samlever på ön. Zanzibar har ju en stor mix av människor av olika religioner och kulturer. Shia muslimer, Sunni musliner, Kristina och Katoliker. I många länger i världen skapar detta konflikter men här har man hittat ett sätt att leva tillsammans och att respektera varandra. Han var mån om att visa en vy där man såg både en kristen kyrka och en moské, detta vare enligt vår guide verkligen ett tecken på fred och ömsesidig respekt. 

Vi promenaderade genom de små gränderna och solen blev varmare och varmare för varje steg vi tog. Bilar och mopeder trängs och slingrar sig fram utan några större problem. Men jämna mellanrum gick vi förbi skolor där man höra barn verkligen skrika ut ord som de lär sig, som i kör. Lät väldigt roligt.

 
 

Vi kom fram till den stora matmarknaden i standen där de säljer, kött, fisk, kryddor, frukt och grönt. Hygienen var ju verkligen inte något att hänga i julgranen och även jag som äter allt skulle nog ha svårt att köpa färsk fisk eller kött så. Blod överallt, slaktarna sitter barfota på slaktbänkarna. Flugor sitter på allt kött och fisk och det luktade faktiskt inte så gott. 

Men sen kom vi till kryddor, frukt och grönt. PARADISET! 

Så fint, massa färg, doft. Vi köpta massa lokala kryddor och promenerade runt en del. 

 
 

Till sist kom vi fram till höjdpunken för resan. I alla fall om du frågar Jenny. Freddie Mercurys hus, huset där han föddes. Vi hade väntat oss en staty, ett museum. Men nej, det var ett hur, några bilder på honom. Huset hade blivit uppköpt av en indisk familj som du hade en smyckesbutik där. Dessutom kände Zanzibars politiker att man rent religiöst inte kunde bygga något som hedrar honom eftersom han var gay vilken inte går ihop med den muslimska tron. 

 
 

Enormt varma och svettiga satte vi oss tillslut på en lokalrestaurang som hetter Lukmanns. Alla här pratat om det, Enkelt och väldigt lokalt. Man pekade på olika rätter som man i stort sett inte visste var det var och hoppades på att det var gott. Vissa saker var grymt goda och vissa mindre:) 

Eftermiddagen spenderades vid poolen på Park Hyatt. Ett bra sätt att spendera de varmaste soltimmarna på. Det hade inte gått att promenera runt. 

Efter en cocktail och en otroligt vacker solnedgång åt vi sista middagen åt vi på en en indiskt restaurang som var riktigt bra! Vi promenerade runt efter maten i staden. Hand i hand och nånstans och jag tänkte på att det är lite galet att detta var sista middagen i ett varmt land som ett par. Nästa gång är i tre. 

 

Ciao ciao

 

/Claudio

 
 
Claudio - Claudio Hjort - Claudio blogg - foodio - foodio blogg - foodio matblogg - guide - historia - mat på semester - semester - stone town - zanzibar