Ska jag bli pappa?

 

Det har fortfarande inte riktigt landat hos mig, att jag ska bli pappa. Att vi ska bli föräldrar. 

Vissa sa att jag kommer fatta när jag ser magen, andra när jag känner första sparkarna, andra när barnet föds och vissa säger när barnet blir runt 1. 

Jag ser magen och jag har känt sparkarna. Fortfarande känns det lite overkligt. 

 

Jag är just nu nivån att jag är mer taggat för prylar och saker jag ska få köpa. 

Kanske ny bil, nån elektrisk vagga, en cool vagn. Men jag har inte känslomässigt landat. Sen vet jag inte, jag kanske inte heller är så att jag brister ut i gråt av lycka. Vi är ju alla olika. 

Jag får ibland kritik för att jag verkar vara känslokall och saknar empati. Detta ofta för att jag inte gråter men klart jag kan gråta men jag har inte nära till det. 

Som grund i livet försöker jag fokusera på det som är positivt, det som ger mig energi som gör mig glad. Livet är ändå så kort att jag tycker att vi inte ska lägga för mycket tid på saker som gör oss arga eller ledsna. 

 

 
 

Semestern som vi är på nu är vår sista som ett par. Efter detta är vi en familj. Helt galet. Jag ser fram emot att ha barn och jag har alltid velat ha barn men har svårt att föreställa mig hur livet kommer bli. 

Vi är överens om det mesta och jag tror att det kommer gå bra för oss men ingen är väl egentligen redo när första barnet kommer? Jenny är lite mer orolig som person än mig så det blir en bra balans, jag lugnar ner henne och hon får mig att vara lite ansvarstagande. 

Vi är väl til 90% överens om namnet. 

Lorenzo Hjort. 

Vi har haft diskussioner fram och tillbaka kring namnet. Italienskt namn var vi båda överens om från början. Jag var inne på Francesco efter min morfar men det var för svårt att uttala så vi tänkte vidare. Vi landade i Lorenzo eller Leonardo. Jag mer för Leonardo och Jenny mer för Lorenzo. Efter diskussioner landade vi att det nog blir Lorenzo. 

Efternamnet hade vi lite diskussion om. För mig betyder traditioner mycket. Så för mig var det självklart att när vi gifter oss tar vi mitt namn och barnet även så. 

Jenny vill behålla sitt ena efternamn men då även lägga till mitt. Så hon kommer väl heta Jenny Carlfors Hjort. 

För mig är detta inte superskoj då jag ser det lite som att vi inte riktigt knyter an till varandra. För mig känns det lite som att hon inte helt släpper taget och blir en familj med mig utan vill stå kvar me ena foten fortfarande. Vi pratade mycket om detta igår och jag kommer inte förstå hennes syn på det hela och jag tror inte hon riktigt förstår min. Det kan tyckas vara larvigt att jag är fäst vid traditioner på detta sätt men sån är jag. ”Varför ska man ta mannen då och inte kvinnans?”. Bra fråga. Det är så det varit och jag är 111000% fel person att sticka ut och bryta normen. 

Så med all sannolikhet kommer vår familj heta, Claudio Hjort, Jenny Carlfors Hjort och Lorenzo Hjort. Känns ändå bra. 

 

 
 

När vi kommer hem från Zanzibar kommer vi börja köpa grejer. Kanske inte så mycket barnkläder då vi är omringade av barntokiga mor-far föräldrar samt barntokiga vänner så vi har redan barnkläder för en hel skolklass. Men barnvagn, göra ironin barnrum, sele, barnstol, barnsäng såna saker som vi måste ha när barnet kommer. Resten kan vänta, Första månaderna kommer vi knappt behöva något ändå då barnet typ bara kommer sova, äta, bajsa, och skrika och 100% kommer vara mot Jenny. 

 

Jag tänkte kanske en gång i veckan uppdatera kring detta med barn från min synvinken:)

 

Ciao ciao

 

/Claudio 

Claudio - Claudio Hjort - Claudio blogg - baraza - baraza resor & SPA - foodio - foodio matblogg - framtiden - jag ska bli pappa! - min son - pappa - pappa claudio - son - tronarvinge